Linängen

Idag när jag vaknade tänkte jag först, idag ska jag städa badrummet, MEN sen tänkte jag; Nej först ska jag greja med mitt stickprojekt, sen om jag hinner ska jag städa badrummet! Revolution alltså! Härlig känsla!! Varför är man så sträng mot sig själv, jag har semester, jag har ett vackert rum som är till för mina intressen, jag har garn, jag har barn som börjar bli stora (snart 13), varför i hela friden ska jag inte passa på att njuta. Jag har ju redan bakat, planterat, städat och jobbat med politik och mitt uppdrag som kassör i vägföreningen..... Ingen annan än jag själv ställer dessa krav på mig men nu är det dax att ändra på det! Runt om oss blir människor allvarligt sjuka, skiljer sig eller om man ser längre bort, krigar och flyr. Jag har den ofattbara turen och lyxen att leva i Sverige, ha en familj, ett jobb och ett alldeles eget hobbyrum. Då är jag ju ganska korkad om jag inte njuter av det fina jag har. Så nu gör jag det; dricker kaffe, bloggar och drar igång ett

Redan sommar, jag har semester fast bara en vecka nu, sen ska jag jobba tre och ha tre sena semesterveckor. Jobbet är fortfarande på mitt älskade Segerstad, men ett vikariat och alltså tar det slut. Idag är en sån där dag när det känns sorgligt, när jag inte riktigt kan göra som vanligt och känna att "det ordnar sig", det gäller inte bara jobbet utan allt. Mitt politiska engagemang känns mest jobbigt för att saker inte funkar praktiskt (att beställa grejer osv.) och om jag ska vara ärlig för att jag är osäker på om jag "duger" som politiker. Sambon är på annan ort med jobbet.  En dag som denna hade jag behövt en varm famn och någon som säger till mig att det ordnar sig. Vad jag ska göra när mitt vik. är slut funderar jag  mycket på, längtar efter ett jobb som är mitt, bara mitt, där jag kan stanna. Platsbanken är ingen munter läsning för tillfället..... Morgonyogan hjälper lite, pyssel med växter är också bra, försöker välja ett stickprojekt som jag kan