Linängen

Lusten, den som fösvann har kommit tillbaka, och det är bara så att jag gillar bäst att sticka i ull, gärna med naturliga gråa toner och en del färginslag. Japp så är det, visst kan man göra annat men det är där jag hör hemma. Så nu stickar jag vidare på Jens tröja och efter den blir det en variant till mej, samma grundmönster men garnet är lite tunnare än Alaska, modeller blir lite A-formad, basfärger grå, å så lite andra färginslag, kanske ändrar lite i nån mönsterbård också och eventuellt hänger jag på en luva åxå. Ja nu finns alla idéer i huvet och det är roligt att sticka igen. Ska blocka Fannys å Arvids tröjor så snart kan jag fota dom. För tredje helgen i rad har vi städat, slängt och eldat, det är såå skönt att rensa å röja, men var kommer allt skräp ifrån å varför har vi sparat det så läge? Det kanske t.o.m är dags att rensa lite bland mina egna skatter (garn, tyg, pärlor å knappar). Arvids rum är det som står på tur i bygge/renoveringsprojektet. Nu ska väggarna målas med grun

Idag har det varit en underbar vårdag, vi har städat både ute å inne, solen skiner fast klockan är över sex, ungarna har hoppat studsmatta, skjutit luftgevär och en av dem har spelat munspel. Bitterljuv, ett vackert ord som beskriver min känsla just nu. Jag läste nyss ett par rader i en annan blogg skrivna av en klok ung man, hans rader hadlade om tre generationer, en dotter en mor och en mormor. Å jag tänkte på min egen familj, på min Pappa som inte finns här på jorden längre som inte kan dela min familjs glädje, inte se mina underbara barn, inte följa hur fint vårt hus blir å inte dela min lycka över mitt jobb. Och min Mamma som inte heller delar så mycket av vårt liv, men som förhoppningsvis är lycklig med sitt. Just när allt är så vackert känns det extra sorgligt att inte dela det. Nu ska jag snart torka tårarna och mota bort min bitterljuva känsla och fortsätta njuta av allt fantastiskt som jag har. Å förresten såg jag en Ekorre igår, jag blir alltid så himla glad av det! Ja viss

Saknar fortfarande mitt drömprojekt, hittar ingenting som sätter igång habegäret. Det här är ett "tvärtomproblem",för mej jag har alltid blivit sugen på massvis med saker hela tiden, börjat på många, gjort färdigt en del å sparat lite på andra. Men nu; inte en enda lite pulsökning när jag kollar runt bland mönster å bilder......Vad kan det vara för fel på mej? Helt klart är ju detta ett I-landsproblem men det tär på humöret att inte ha en stickning att längta till. Får väl sätta på lite kaffe och fortsätta tycka synd om mej själv.......Men den kommer väl tillbaka, lusten alltså, jo det är klart den gör!

Jag har inte stickat på ett tag, jag har kanske inte orkat jag vet inte riktigt. Men nu är jag sugen, SUPERSUGEN!! Men det blir liksom inget. Det är som ibland när man är sugen på att äta något riktigt gott men man vet inte vad det är, det kan t.o.m. kännas som att det där man vill ha inte ens finns. Ja så känns det med min stickning eller om jag kanske vill virka jag vet ju inte. Jag som brukar bli inspirerad och vilja göra allt möjligt som jag ser (och jag börjar på en hel del åxå). Nu vill jag sticka men jag är liksom kräsen och inget är "gott nog". Flera gånger tror jag att jag har kommit på nåt jag vill göra å plockar bland mina garner men redan innan jag har fått klart vilka färger jag ska använda verkar det plötsligt ganska tråkigt. Kanske är det så att jag har sticklust liksom i fingrarna men ingen inspiration i hjärnan, eller så är det nåt annat fel på mej. Jag blir arg å lessen av det här. Jag vet inte riktigt hur jag ska bota detta, jag har bläddrat i massor