Moving on.....
Ny design på bloggen, igen...med massor av vårkänsla.
Ute strålar solen, nästan all snö är borta och i fredags hade någon ställt en vas med snödroppar när vi hade eftermiddagsfika på jobbet.
Ja just det; jobbet, mitt älskade jobb på Stora Segerstad, med bästa eleverna, bästa chefen, bästa kollegorna å bästa Johanna. En fantastisk skola i underbar natur. Jag har trivts så himla bra!!
Men nu är det dags att dra vidare, mitt vikariat är slut............
Jag minns i oktober 2010 när jag åkte till jobbet de första dagarna, hur oerhört länge jag tyckte det var till februari 2012. Men jag hade fel, tiden gick jättefort å nu har jag bara TRE dagar kvar.
Jag bestämde mig för ganska länge sedan hur jag skulle tycka och känna;
JAG SKA INTE VARA LEDSEN FÖR ATT JAG SLUTAR UTAN GLAD FÖR ATT JAG HAR FÅTT VARA PÅ SEGERSTAD OCH LÄRA KÄNNA ALLA HÄRLIGA MÄNNISKOR!!
Visst det låter ju käckt å bra, men det är ju så himla svårt att verkligen tänka så när man bara vill gråta.
Så klart hittar jag snart ett nytt jobb att trivas med, men just nu känns det bara sorgligt..........
Inte ens min nya "Virk-stickning" från Astrid kan göra mej glad just nu, fast den är jättefin i Noro Silkgarden och Lin.
När jag är glad igen ska jag fotografera, tills dess kan jag lägga in hennes bild på koftan, fast jag har valt andra färger. Min kofta kommer att vara blå/grön/turkos/lila.
Kanske är det så att lite oftare bloggande kan hjälpa, nu när jag är på väg, någonstans som jag inte vet.
Jag lyssnar på Sarah Dawn Finers underbara låt Moving On och försöker känna mig lika stark som hon.
Snyft......
Ute strålar solen, nästan all snö är borta och i fredags hade någon ställt en vas med snödroppar när vi hade eftermiddagsfika på jobbet.
Ja just det; jobbet, mitt älskade jobb på Stora Segerstad, med bästa eleverna, bästa chefen, bästa kollegorna å bästa Johanna. En fantastisk skola i underbar natur. Jag har trivts så himla bra!!
Men nu är det dags att dra vidare, mitt vikariat är slut............
Jag minns i oktober 2010 när jag åkte till jobbet de första dagarna, hur oerhört länge jag tyckte det var till februari 2012. Men jag hade fel, tiden gick jättefort å nu har jag bara TRE dagar kvar.
Jag bestämde mig för ganska länge sedan hur jag skulle tycka och känna;
JAG SKA INTE VARA LEDSEN FÖR ATT JAG SLUTAR UTAN GLAD FÖR ATT JAG HAR FÅTT VARA PÅ SEGERSTAD OCH LÄRA KÄNNA ALLA HÄRLIGA MÄNNISKOR!!
Visst det låter ju käckt å bra, men det är ju så himla svårt att verkligen tänka så när man bara vill gråta.
Så klart hittar jag snart ett nytt jobb att trivas med, men just nu känns det bara sorgligt..........
Inte ens min nya "Virk-stickning" från Astrid kan göra mej glad just nu, fast den är jättefin i Noro Silkgarden och Lin.
När jag är glad igen ska jag fotografera, tills dess kan jag lägga in hennes bild på koftan, fast jag har valt andra färger. Min kofta kommer att vara blå/grön/turkos/lila.
Kanske är det så att lite oftare bloggande kan hjälpa, nu när jag är på väg, någonstans som jag inte vet.
Jag lyssnar på Sarah Dawn Finers underbara låt Moving On och försöker känna mig lika stark som hon.
Snyft......
Kommentarer
Skicka en kommentar