måndag 1 september 2014

Vart man ska gå.....

Ibland vet man precis, vart man ska gå, vad som är rätt, vad som är fel och vad man vill.

Sen finns det perioder i livet när man inte vet, när det känns fel som det är, men man vill inte släppa ändå.

Nån sa att man ska plocka ihop bitarna av sig själv och bli en hel människa, ungefär där är väl jag nu.

För många år sedan levde jag i ett förhållande där det var ganska uppenbart för alla utom möjligen mig att det vore bästa att springa fort därifrån. Jo jag visste nog också det, men det tog tid att inse och att göra det. Sen var jag stensäker på att jag gjort rätt.

Vissa jobb har jag bara vetat att det är dax att lämna.

Men nu vet jag ingenting, fast jag har levt i 52 år och borde vara klok som en bok. Allt ändras och jag står där yr, trött och ledsen.

Jo då jag läser och delar alla de där kloka orden om att man lever bara nu, och bara du vet vad som är rätt i ditt liv.

Min storadotter flyttar nu när hon äntligen fårtt jobb, jag är JÄTTEGLAD för hennes skull, men det känns konstigt....

Mina tvillingar går på högstadiet, det går jättebra, kul men .....

Min sambo jobbar borta nästan hela tiden, skönt så jag kan göra ved jag vill, elller??

Vi grälar, ja det gör man ju ibland, det har vi alltid gjort, men nu känns det för hemskt....

Jag börjar se slutet på mitt vikariat, 5 månader kvar,sen då????

Jag har "jobbat" med mig själv, tänkt massor på barndom osv, sökt förklaringar till det ena och andra, men nu orkar jag snart inte vända och vrida på allting längre.

Det är ju nu man ska komma ut "på andra sidan" och vara hel och veta vad man vill med sitt liv, lite sent men ändå, men jag vet ingenting......

Kanske ska jag sluta "jobba med mig själv" och låta mig vara ifred, tänka på garn, tyg och annat kul.

Borde nog lyssna på ett annat klokord; du är precis där du ska vara just nu............

Hoppas jag inte ska vara här så länge till för det är inte kul alls!




1 kommentar:

  1. Ibland är ju enda alternativet att "bara" gå vidare i livet. Att konstatera att man har gjort allt man kan för att göra det bästa av sin situationen, men att man fortfarande inte kan se varthän det kommer att leda.

    Kanske är det bättre att beskriva det som att det verkar som du befinner dig i en livssituation där du behöver sk stältid, dvs tid att ställa om från det som har varit till det som komma ska, vad det än månde vara...

    Men under tiden, glöm inte att vara snäll mot dig själv, ge dig själv tillåtelse att inte ha svaren, eller att veta hur du skall göra för att bli "hel"... vi får inga facit när vi föds, utan vi gör det bästa vi kan med våra liv, och det kan ibland vara lätt, och ibland rent ut sagt, skitjobbigt!

    KRAM!!!

    SvaraRadera