Förväntan...

Dags för lite hemläxa och förberedelser för min alldeles underbara resa lite längre fram i sommar.

Jag ska på STICKSTÄMMA, jag kom med !!! och jag ska gå på 4 roliga kurser, äta god mat, åka på utflykt och bara leva med stickning i 4 dar.

Det är en alldeles speciell känsla att veta att man ska göra något roligt längre fram, man mår redan bra av det fast det inte ens har hänt ännu.

En av mina kurser handlat om vantar eller Votter
på norska, vi ska förbereda lite med att börja sticka vantarnas muddar och jag har precis suttit ute i allt det underbara och nystat mitt garn.....på min älskade nystepinne.


Just nu är det helt ubderbart vacker ute, allt är grönt och växer, fåglarna kvittrar och solen skiner.

Bären som vi ska plocka är gröna, men kan se dom men man måste vänta på att dom ska mogna


Jag blir glad av att titta på mina omogna bär, som ska plockas sen.

Kanske är det en lite bortglömd och gammaldags känsla, det där att känna förväntan, glädjas över det som ska komma, längta, jag kanske vi håller på att förlora den känslan nu när allt ska hända så fort.

Jag är iallafall glad att jag kan känna förväntan, att lite ta ut glädjen i förskott, att glädjas innan, medan och efter det roliga.

Om mot förmodan det roliga inte händer så har jag iallafall hunnit vara glad flera gånger.

Vi som stickar är nog ganska vältränade på att känna förväntan, vi väljer garn och mönster, vi köper det vi behöver, vi nystar och förbereder oss, vi lägger upp maskor eller är riktigt duktiga och gör provlappar och hela tiden bubblar en glädje och förväntan inom oss.

Ibland är det det som är det bästa med en stickning, sen kanske den blir tråkig, man lägger undan den och hittar något nytt att känna förväntan inför. Men ofta kommer glädjen tillbaka och vi gör färdigt, blockar och bloggar våra projekt.

Kanske är det det som gör stickningen så lockande, jag får vara glad så många gånger för samma sak....

Nu ska jag nysta lite till......