Linängen

För flera år sedan krockade den här lilla blåmesen med vårt köksfönster. Jag råkade se det och plockade upp den, sen hade jag den nästan en halvtimme innan den kvittrade till och flög iväg. Jag hade god tid på mig att titta på fjädrarna, det är nog bland det vackraste jag har sett, helt underbara färger, går inte riktigt att beskriva. Jag mår ännu bättre nu, klarar min stresshantering, med god hjälp, jag har träffat Oskar igen, vi pratade om att välja och att göra listor, inte vilka listor som helst utan speciella listor, Prioriteringslistor. Alltså jag tyckte ju att jag planerade och skrev listor, jag satt en stund innan jag gick hem och skrev upp allt jag kom på som behövde göras, sen kom nästa dag jag hann aldrig det jag skrivit på listan, jag var missnöjd såklart. Nu gör jag en prioriteringslista, det viktigaste står först, sen näst viktigast osv, listan kan vara lång, allt behöver inte göras nästa dag!!! Oskar förklarade att han vet att jag aldrig kommer till jobbet och gö...

Nu börjar jag se lite ljusglimtar här och där..... Dottern har flyttat och har det bra, hon är ju fortfarande min dotter även om hon inte bor här. En klok kvinna sa till mig; Ditt barn har jobb och egen bostad, det betyder att du/ni har slutfört ert uppdrag och lyckats! Var stolt över det! Det är så det ska vara. På jobbet går det åt rätt håll, jag har pratat med min chef om stressen jag känner, om hur jag mår. Jag har fått hjälp av min fackliga kontakt. Igår träffade jag Oskar som är psykolog på AME (arbetsmiljöenheten). Vi pratade om mitt jobb och hur jag kan tänka för att sortera. Vad jag måste göra, ska göra, kan göra och inte ska göra. Om vad som inte är mitt ansvar och att jag kan välja. Han är min nya hjälte ;-) Jag är trött så trött, jag har inte alla svar, men jag vet var jag ska vara och vad som är jag och vad som är viktigt. Det har det här jobbiga året lärt mig, resten av året kommer att gå åt till återhämtning, att bli pigg och kanske till och med njuta lite......

Ibland vet man precis, vart man ska gå, vad som är rätt, vad som är fel och vad man vill. Sen finns det perioder i livet när man inte vet, när det känns fel som det är, men man vill inte släppa ändå. Nån sa att man ska plocka ihop bitarna av sig själv och bli en hel människa, ungefär där är väl jag nu. För många år sedan levde jag i ett förhållande där det var ganska uppenbart för alla utom möjligen mig att det vore bästa att springa fort därifrån. Jo jag visste nog också det, men det tog tid att inse och att göra det. Sen var jag stensäker på att jag gjort rätt. Vissa jobb har jag bara vetat att det är dax att lämna. Men nu vet jag ingenting, fast jag har levt i 52 år och borde vara klok som en bok. Allt ändras och jag står där yr, trött och ledsen. Jo då jag läser och delar alla de där kloka orden om att man lever bara nu, och bara du vet vad som är rätt i ditt liv. Min storadotter flyttar nu när hon äntligen fårtt jobb, jag är JÄTTEGLAD för hennes skull, men det känn...

Min egen designtröja och handduken som inspirerade mig. Snart klar med bakstycket. Och ja det blir en kofta med lång ärm. Halsringning och axlar ska avmaskas sen kan jag lägga upp till ärm eller ena framstycket eller båda. Skönt att växla lite mellan strumpstickor och rundsticka. Snart ser jag om garnet räcker eller om jag behöver komplettera, när jag köpte garnet hade jag ingen koll alls på garnåtgång jag bara valde det jag gillade. Nu gäller det att hålla fast vid denna, inte få massa nya idéer som jag bara måste sticka eller virka. Denna ska verkligen bli klar! Men lite kan man ju klura medans man stickar och det är inte min sista egendesign, om modellen funkar bra kommer det nog en kofta i ull också. Jag läste någonstans hur stickerskor och stickare tänker om sina verktyg, stickorna. Oj va olika man tänker; vissa tyckte man skulle lägga krutet på garnet och inte satsa pengar på stickorna, andra hade riktigt gamla stickor som de bara älskade, några gilla strumpstickor...

Semestern slut, jobbat en dag. I tisdags var det dags för en stor utmaning, jag med min tandläkarskräck, som jag visserligen fått hjälp med att bearbeta, men som ju absolut inte är borta skulle till specialisttandläkaren och operera in två titanskruvar. Skälet till det är att jag föddes utan anlag till två av mina permaneta tänder i överkäken "tredje från mitten" på bägge sidor och jag har levt med mina mjölktänder ända tills jag träffade Ida, min nya tandhygienist. -Vi måste ha en plan Evalinah sa Ida, tänk om dina mjölktänder trillar ut en dag. Så vi gjorde en plan och i mars drog Line, min nya tandläkare ut mina två mjölkisar, ja Line säjer mjölkisar. Sen dess har jag haft låtsaständer, protes i väntan på läkning, nu var det alltså dags för nästa steg i vår plan, steg tre blir om ca ett halvår när mina skruvar läkt fast då ska jag få mina riktiga fasta låtsaständer. Sambon körde mig till Halmstad, vi åkte hemifrån alldeles för tidigt så jag fick en tur förbi nya ga...

I morgon börjar sista semesterveckan, det känns rätt ok. Jag har verkligen tagit det lugnt, jag har gjort saker men inte stressat. Jag har känt efter vad jag vill och orkar, vilat när jag behövt och sagt nej till saker. Jag har givit mig själv minst en timmer om dagen i syrummet, utan några krav på vad jag ska göra. Ibland har jag städat lite nån dag har jag lagat ett par byxor och en dag handtvättade jag tyger till en kurs jag ska gå. Jag har flyttat ner min pyttelilla stereo så jag kan lyssna på radio eller CD (jo jag är så gammaldags så jag älska skivor, vill inte ha spotify). Nästan varje morgon har jag också gått ner i mitt rum för ett kort yogapass. Det är långt kvar till att må som jag gjorde i februari men jag mår mycket mycket bättre och framför allt har jag börjat tänka annorlunda, tänka som jag aldrig gjort tidigare, tänka på mig själv.... Om jag är trött eller har annat för mig behöver jag inte bjuda in folk på middag, städa och laga en massa mat, jag kan välja...

Den stora tröttheten blandad med stress och ångest kom tillbaka. Jag visste att jag måste göra något men jag kunde inte se vad, jag kunde inte koncentrera mig på jobbet och jag var bara trött och ledsen hemma. När jag satt i bilen på väg hem från jobbet och försökte få ordning på trassliga tankar så visste jag helt plötsligt vad jag skulle göra. Jag insåg att jag faktiskt kunde hoppa av politiken, att jag kunde få tillbaka tid hemma med familjen, tid för stickning, kurser och göra vad jag vill. Det tog en stund till att brottas med det dåliga samvetet men sen visste jag att jag hade hittat svaret. Dagen efter skrev jag ett kort mejl till medlemmarna i styrelsen där jag förklarade att jag slutar och varför. Svaren jag fick var så fina och förstående så jag blev alldeles varm. Så nu har jag hoppat av å det känns helt underbart. Trots det har helgen har varit jobbig jag har varit vansinnigt tröt,t men jag har sovit och vilat och pysslat med blommor och nu fungerar jag igen. N...

Den här helgen gick åt till återhämtning. Jag har jobbat lite för mycket, stressat för att hinna klart det jag tyckte jag borde. Jag har reflekterat över och talat om svåra saker, dock med en härlig människa men det väckte svåra känslor. Hela jag gick på högvarv när det blev fredag kväll. Jag var såå trött men ändå inte avslappnad. Jag har sovit massor och fixat med växterna, planterat om, vattnat och grejat, det hjälpte. Jag fick en blomma av mannen när jag behövde det som allra bäst och jag öppnade min finaste vinflaska. Nu mår jag bra igen och är redo för jobb i morgon. Det är tio år och tre månader sen jag blev sjukskriven för utmattningssyndrom, det tog många år att komma igen, att funka nästan som vanligt. I helgen har jag känt var gränsen går, jag har blivit påmind om att jag måste ta hand om mig, känna efter och sätta mina gränser för det är  bara jag som kan det. Nu tänker jag vara rädd om mig. 

Idag när jag vaknade tänkte jag först, idag ska jag städa badrummet, MEN sen tänkte jag; Nej först ska jag greja med mitt stickprojekt, sen om jag hinner ska jag städa badrummet! Revolution alltså! Härlig känsla!! Varför är man så sträng mot sig själv, jag har semester, jag har ett vackert rum som är till för mina intressen, jag har garn, jag har barn som börjar bli stora (snart 13), varför i hela friden ska jag inte passa på att njuta. Jag har ju redan bakat, planterat, städat och jobbat med politik och mitt uppdrag som kassör i vägföreningen..... Ingen annan än jag själv ställer dessa krav på mig men nu är det dax att ändra på det! Runt om oss blir människor allvarligt sjuka, skiljer sig eller om man ser längre bort, krigar och flyr. Jag har den ofattbara turen och lyxen att leva i Sverige, ha en familj, ett jobb och ett alldeles eget hobbyrum. Då är jag ju ganska korkad om jag inte njuter av det fina jag har. Så nu gör jag det; dricker kaffe, bloggar och drar igång ett...

Redan sommar, jag har semester fast bara en vecka nu, sen ska jag jobba tre och ha tre sena semesterveckor. Jobbet är fortfarande på mitt älskade Segerstad, men ett vikariat och alltså tar det slut. Idag är en sån där dag när det känns sorgligt, när jag inte riktigt kan göra som vanligt och känna att "det ordnar sig", det gäller inte bara jobbet utan allt. Mitt politiska engagemang känns mest jobbigt för att saker inte funkar praktiskt (att beställa grejer osv.) och om jag ska vara ärlig för att jag är osäker på om jag "duger" som politiker. Sambon är på annan ort med jobbet.  En dag som denna hade jag behövt en varm famn och någon som säger till mig att det ordnar sig. Vad jag ska göra när mitt vik. är slut funderar jag  mycket på, längtar efter ett jobb som är mitt, bara mitt, där jag kan stanna. Platsbanken är ingen munter läsning för tillfället..... Morgonyogan hjälper lite, pyssel med växter är också bra, försöker välja ett stickprojekt som jag kan...

Efter ett par härliga soliga vårdagar är det nu bitande kalla vindar. Men jag lyckades pricka in två semesterdagar när vädret var som allra skönast. I torsdags satt jag ute på altanen och käkade lunch. Annars handlar livet om bl.a. politik, mitt engagemang i miljöpartiet rullar på, snart är det möte igen, vi filar på valmanifest och planerar aktiviteter och jag tycker det är fantastiskt roligt. Jag har startat en miljörenovering av mitt liv, det betyder att jag stegvis och i lugn takt lär mig mer om KRAV, ekologiskt, Fair Trade mm och sen väljer mer miljösmarta varor. Det kommer att ta tid, men det får det göra, ju mer jag funderar och lär mig ju mer saker ser jag som går att förbättra, men det är ju en kostnadsfråga också så det får ta tid. Jag köper mer ekologisk mat, lite dyrare men ganska lätt att hitta. Hudvårdsprodukter, make up mm tittar jag också på. Och kläder, hittade fina linnen och tröjor på Kapp-Ahl i ekologisk bomull. Ekologiskt bröd hittade jag inte mycket i va...

Den här var det nog jag tänkte på, men det har ju mer blått och turkos i än vad jag mindes och bottenfärgen är ju väldigt mörk. Ja en inspiration är den!

Funderar vidare på den fina Sandnes-koftan.      Men, nu tänker jag helt andra färger, vilket ju är det vanliga för mig, jag brukar alltid välja egna färger. Jag tänker gröna toner, tror jag har en Bohuströja som spökar någonstans inne i huvudet som inspirerat mig till färgerna. Än så länge finns de bara i mitt huvud, jag har inte hittat något bra garnalternativ med många gröna toner. Jag tänker att en sådan färgkombo måste göras ute i en garnbutik, man kan inte beställa på nätet. Man måste välja och lägga jämte , plocka bort och byta ut, fundera länge kanske köpa med något extra nystan och göra provlappar. Ett riktigt härligt projekt alltså, där färgkomponerandet är det roligast av allt, ja just ett sådant projekt behöver jag nu. Ett sånt där som man går helt in i med massa känslor. Det finns flera skäl till att jag behöver det just nu; Min sambo byter jobb och börjar resa, vilket betyder ensamma kvällar. Jag har engagerat mig politiskt, ja just det i...

Längesen jag skrev. Har hunnit börja på mitt nygamla jobb på Stora Segerstad. Jag trivs verkligen bra, skulle verkligen önska att jag hade fast jobb där. Nu har jag ett vikariat som varar till 31 oktober 2014, om jag har tur kanske jag får förlängt.... Jag har en date med min fina frissa Gabi och jag längtar efter koppriga slingor. Det är inte jag på bilderna de ska mer vara en inspiration till min nya pigga färg. Nästa torsdag är det dax, jag längtar så! Förutom att bli fin i håret är det så mysigt att träffas, jag har känt Gabi sen vi gick i sjuan. Min stickinspiration har varit ganska låg på senaste tiden, men jag jobbar med ufon snart ska Jens tröja i Alaska bli klar han har väntat lääänge. Sen hade jag en fin kofta planerad Den kommer från Norska Sandnes och är stickad i tunn alpaka. Den är sååå fin. Det allra konstigaste var att när jag hade hittat denna på nätet diskuterade jag garnet med min bästa vän och beskrev hur mitt kommande projekt skulle se ut, ja men ja...